Nu har ju jag slutat, men tänkte ändå skriva några rader, mest för att jag själv googlade som tusan nr jag börjat med det o tyckte det kändes skönt att läsa om andra som också åkt på det.

Jag fick börja med Waran, som är kraftigt blodförtunnande, för att jag fick proppar i ena benet. Djup ventrombos även kallat. Första dagarna var jag tvungen att även ta sprutor eftersom det tar några dagar innan effekten på Waran kommit igång, o jag hatar verkligen allt som har med nålar att göra, så det var en pärs. Sen hade de problem att få mitt värde att ligga bra, fick ta blodprov var 3e dag ungefär, inte så kul det heller. Att åka till sjukhuset så ofta är inte särskilt roligt.. Sen kunde de inte svara på när jag kunde börja träna ordentligt igen, och jag förstod snart att det var för att de flesta av deras patienter är så gamla att de inte brukar göra så mkt annat än lättare motion. På informationsbroschyren om Waran står två äldre kvinnor tex, alla i väntrummet snittade nog på 40 år äldre än mig o över.. Inte blev det bättre när sköterskorna ibland dubbelkollade i journalen när jag kom o skulle ta prover, suckade o sa "Så ung.." =/

Går man på Waran får man inte dricka mer än nåt enstaka glas, kändes ju kul när sommaren snart skulle börja och man vill kunna gå ut, sitta på uteserveringar o dricka lite cider osv.. Och så måste man ha Waran-brickan på sig så fort man sticker näsan utanför dörren, så att sjukvårdspersonal ska se att man är behandlad med det om det händer något.. Gör inte direkt att man känner sig friskare. Mitt tips är att köpa nån snygg kedja man trivs med, man får med en vit gummisnodd från sjukhuset, hur kul är det? Jag knatade iväg till Guldfynd o köpte en tunn kedja att ha brickan i. Då ser det ut ungefär som en id-bricka på håll o de enda som noterade vad det egentligen var, var läkare eller hade en själv.

Jag drabbades av en oerhört jobbig biverkning av Waran, och det var att jag började tappa håret. Jag råder alla som börjar med Waran att vara medvetna om att det kan gå så, och OM det gör det, stå på dig! För Waran är ganska billigt för landstinget, så de vill inte gärna ändra behandling. Jag visste om att risken fanns o det är klart att man kände efter lite extra, men när det väl började falla så tro mig, det är inte frågan om "lite extra". Det DALAR. Hår överallt, badrummet fullt, hårborsten full, långa hårstrån hängde konstant runt armarna på mig eftersom de fastnade i tröjan osv. Fruktansvärt :( Först ville de byta till "vitt Waran" eftersom det i vissa fall är just färgämnet man reagerar på. Så var det förstås inte, håret fortsatte trilla i skrämmande hastighet. Så då ville jag byta, och då blev det sprutor igen. Usch för sprutor, och dessa (Fragmin) gör faktiskt ganska ont, man får fula blåmärken osv, men tro mig jämfört med att tappa håret är allt ganska okej.

Först ville de inte låta mig byta till sprutor- sköterskan jag fick på tråden när jag ringde tyckte minsann att jag gott kunde vänta några veckor till, fast läkaren sagt att jag skulle höra av mig om det inte vände på nån vecka. Jo eller hur, för det kändes ju verkligen som om jag ville chansa.. NOT. Fick sen prata med överläkaren som hade jour som inte tyckte det var nåt att prata om, skrev ut sprutor och så var det med det.

Att gå på Waran är inte kul, man känner sig konstig och det är sådär att alltd passa sig för att slå sig ( om man håller på med såna sporter) och att gå och ta prover jämt. Men man fixar det. Och om man hör till de få som tappar håret så finns det andra lösningar (det med sprutorna tar jag en annan gång) och det växer tillbaka. Och aldrig blir man så glad av mängder av nya små strån som pekar åt alla håll som efter en sån pärs.. :)


Min bricka med kedja. Baksidan av den, som ser likadan ut, låg mot min hud jämt så den är nästan svart.